morningdessert

Igår hade jag den roligaste fotograferingen någonsin. Jag var jättenervös efter som fotografen Carsten Witte är en av europas bästa fotografer. Men såsnart jag kom dit var han hur snäll som helst. Vi satt och snackade en stund om allt från Stig Larsson till cykelsemester.. När make-up-artisten kom så satte vi igång med sminket. Hon började verkligen från skrach (stavning). Hon filade och målade mina naglar, plockade mina ögonbryn och djuprengörde mitt ansikte. Så sminket tog sin tid. Första sminket var mycket natuligt. Vi skulle ta några såkallade closeups, asså ansiktet ned till kanske mitten av bröstet. Grejen var så, att jag hade ingen topp på mig.. MEN flippa inte ut nu! Jag hade ständigt armen framför eller håret framför mina bröst så man såg inget! Men klart att det kändes konstigt att göra något sånt, men Carsten är så profesionell så jag var ganska lugn. Efter det så Berättade Carsten lite om konseptet för dagen. Förutom dessa close-ups så skulle vi jobba med vatten, därför hade jag tagit med mig en baddräckt som jag köpt dagen innan. Så jag bytte om och så gick vi ut i trädgråden. DÄr hade han fixat med en svart backgrund och lite ljussättnig. Då var idén att jag skulle stå där och posera medan make..-up artisten och carstens assistent skulle stå på sidorna med var sin hink och kasta vatten på mig. Tricket var ju att hålla ansiktuttrycket även om du får 2 liter vatten rakt i ansiktet. Ganska svårt, men jag hade skitkul! Solen stekte så der var mycket skönt att få vatten på sig.
Sedan bytte vi smink, fönade mitt hår och gjorde samma igen. Vi fottade även lite i trädgården men skuggor och så. Jag fick se ett smakprov på vissa bilder, och jag brukar verkligen vara kritisk när det gäller mina bilder, men jag tyckte verkligen om dem här! Så jag kan knappast vänta tills jag får bilderna! Jag får det i slutet av denna veckan eller början av nästa! WA! Jag ska nog lägga ut några här ;)

KRAM

-Clara Marie





Innomhusfotograferingen

utomhus

en sminkning, den natuliga sminkningen då

Sminkbordet

Jag blev blöt...

Synd att bilden är så dålig. Detta var min tredje sminkning, Jag hade en
fantastisk ögonsminkning inspererad av vatten så det var massor med
blåa och gröna färger, ascool!

På onsdag ska jag fotograferas av en helt fantastisk fotograf! Jag har länge väntat på att få fottas av honom. Hans namn är Carsten Witte, helt underbara bilder, och på onsdag är jag en lycklig flicka som får fottas av honom! JAAAA!
 Några av Carsten Wittes bilder





LOVE THEM!

Då var min helg över. Nu när jag sitter här på tåget och skriver är jag full med alla typer av känslor. Mycket som jag inte kan förklara eller indetifiera, för allt är bara mixat ihopa. Men jag är mest fylld av kärlek och glädje över att äntligen ha fått tillbringa tid med männiksor jag älskar. Jag ska försöka förklara så gott jag kan för er som läser om min helg. Tyvärr har jag varit mycket dålig på att fotta, men lite bilder har jag. Så läs om ni vill

Sen flyttar jag hem igen om 1-2 veckor och sen är min modell-sommar slut. Det betyder inte att jag slutar modella, nej utan jag ska kopplas till en agentur i Malmö eller Köpenhamn också så att jag kan jobba ibland på helgerna. Men frågan är ju, ska jag fortsätta blogga? Jag menar, jag skapade bloggen för att berätta om min sommar och hur modellivet är, men nu när jag flyttar hem  igen, är de då intressant att höra om vad jag gör mera? Komentera gärna vad ni tycker! Jag tycker det är så kul att blogga, och när folk skriver eller kommer fram till mig och säger att de läser min blogg blir jag så smikrad!  Ska jag göra ett uppehåll? Eller ska jag skriva så snart jag gör något inom modellandet igen? Ska jag skriva om mitt nya liv i Malmö? Hur ska jag göra?

KRAM!

Torsdagen

Torsdag eftermiddag satte jag mig på ett tåg hemåt. Jag hade precis innan suttit i väntrummet en timme hos doktorn och sedan stressat hem. Men allting gick bra, jag hann till tåget i tid och allt var bra. Hela resan gick bra, men när vi närmar oss är vi trunga att stanna för att ett tåg framför oss har börjat brinna. Det resulterar i en knappt timmes försening. När jag äntligen når Malmö Syg/Svågetorp är klockan snart elva. Två sekunder efter jag har gått av tåget ringer Michelle. Hehe, snacka om tajming ;) Jag pratar med henne en stund medan jag hälsar på pappa.

När jag kommer hem har mamma stannat uppe och väntat på mig. Jag känner mig väldigt trött, men glad över att vara hemma. Jag går upp till mitt rum och ser att mamma har bäddat fint med blommor på min kudde. Snacka om att känna sig omhändtagen!

Fredagen

Morgonen därpå går jag upp och käka lite frukost med pappa för att senare åka bort en sväng till farmor, bara för att hälsa på en liten stund. Efter det tog jag moppen till Simrishamn för att träffa Lovisa. För en gång skull kände jag hur underbart det var att få åka min moppe igen.  Jag och Lisa gick till nya sushistället i Simrishamn, det var helt okej, inget speciellt liksom. Nu är jag i och för sig bortskämd med världens bästa sushirestaurang 2 min från där jag bor i Hamburg.. så det kan ju bero på det. Jag och Lisa gick till parken och satt där och käkade med lite annat folk. Efter det gick jag till blomaffären för att köpa rosor till kvällen. För då skulle jag se Draaaacula!

Hela föreställningen var extremt bra! Mycket rolig och framförallt spelade de mycket bra!

Men det bästa var ändå att få se mina underbara vänner igen. Jag kände mig helt varm innuti när jag såg dem första gången på scen!

Efteråt gick jag ut och kramade om alla. Jag ville helst bara gråta av glädje! Efter mycket kärlek, pussar och kramar så gick jag med in i sminket och väntade på att de skulle byta om.

Vi skulle nämligen vidare till premiärfest hemma hos Sissela. En mycket trevlig kväll. Skönt att bara ha människor som jag bryr mig så mycket om runt mig. Jag kunde knappast tro att de verkligen var där..

Jag halvsomnade lite på Sisselas säng tillsammans med Michelle. Vi var rätt trötta. Men runt kl halv två var jag tvungen att åka hem ändå. Så jag satte igång iPoden på högsta volym och sedan körde jag hem. Svårt att hålla sig vaken, men det gick

Lördagen

Dagen efter såg mina kära utslag värre ut, så jag och pappa kom överrens om att jag skulle besöka hr. Doktor i Simrishamn för att se om jag kunde få en annan medicin. När jag kommer in där träffar jag en rätt ointresserad doktor dom inte riktigt bryr sig om att jag har nässelutslag över hela kroppen, så han skriver bara ut recept på den medicinen jag redan hade och gav mig någon form av kodizondricka.. När jag sedan åker ned till apoteket så reagerar damen i kassan över att jag har fått så svaga piller mot sånna reäla uttslag.. Hmm…

Hur som helst så åker jag till Michelle och spenderar hela eftermiddagen med henneJ Jag har verkligen saknat att vara med henne. Känns om det var en evighet sen jag såg henne.  När hon sedan skulle vidare till Måtenpärs för att göra sig redo för yttligare en föreställning, så åkte jag hem.

Såsnart jag kom hem och pappa såg mina utslag och fick höra om hela doktorhistorien så var det inte mycket att snacka om, utan det var bara att åka till akuten i Ystad istället.. Great..

Tyvärr kunde de inte göra så mycket heller utan det va bara att stå ut, inte klia och hålla sig borta från solen..

Så vi åkte hem igen. Jag bytte om och sedan åkte in till Baskemölla för att vara på Backa på kvällen. Jag åkte bara dit för att se mina vänner, inte riktigt för att se något band. Men efter att ha kört vilse 5 gånger och ring Saga 7 gånger och frågat ”vart är jag” så lyckades jag hitta det. Vi gick in och upp till camping. Där möts jag av massor med skrik och kramar. Jag blev så himla glad! Jag har inte sett dessa underbara människorna på över en månad och nu står de där! 

Hela kvällen sitter vi mest och pratar och spelar gitarr. De pratar om sin sommar och alla roliga saker som de har gjort. Jag berättar också om hur jag har haft det och hur livet är i Hamburg. Jag och Alma gick iväg lite för oss själva bara för att prata. Väldigt skönt att bara få sitta och snacka med henne själv. Som vi brukade göra . Alma, du är en ängel!

Vi tittade även på ett band som hette Gaby and the Guns. Mycket bra, chill musik.

Runt tolv började jag känna mig trött. Jag hade gått på nonstop sen i torsdags så jag kände hur min kropp inte riktigt orkade mera. Så eftersom Saga också skulle köra hem, så kände jag att jag ville hänga med. Jag kramade om alla och tackade för en underbar kväll.

Söndagen

Tillbringade jag med Saga. Vi tog det bara lugnt och bakade kladdkaka. Tyvärr kunde jag inte stanna så länge för kl halv fyra skulle pappa köra mig till Malmö Syd/Svågertorp. Det blev tidskris och efter ett uppehåll i Ystad eftersom vägarna var fulla med turister så trodde vi inte att vi skulle hinna. Men som tur gjorde vi det.

Jag gick på, innan jag lämnade Sverige ringde jag en sista gång till Michelle, bara för att höra hennes röst och önska henne lycka till på föreställningen ikväll

Nu sitter jag här på tåget mot Hamburg och skriver. Jag har verkligen haft en underbar helg. Hann nästa träffa alla jag ville träffa och känner mig ny med energi. Fast just nu känner jag mig mest sorgsen för att det är sorligt att lämna sina kompisar som jag älskar så högt igen. Sen gör det ju knappast bättre att jag lyssnar på  Belief-Gavin DeGraw som är en av de finaste låtarna just nu. Nej nu får jag sluta skriva innan jag blir för dyster och deppig. Men tack så mycket för den fina helgen. Ni gav mig nya krafter. Även om det är svårt att bo själv och sköta allting själv i Hamburg, inte ha någon där när man behöver det som mest, så gör det mig alltid glad igen när jag vet att jag har människor som tänker på mig, och som tror på mig, tror att jag kan klara av det här. Ni är en stor del av att jag orkar forsätta såhär. Och varje gång jag är ifrån er, så känner jag att en del av mig försvinner, men så länge att jag vet att den delen av mig är hos er, så är det okej. Ni vet själva vilka NI är. Tack för att ni finns där och stöttar mig i alla lägen! Jag ska göra så gott jag kan för att ge er samma kärlek tillbaka som ni har gett mig.

Tack

(bilder kommer sen, jag orkar verkligen inte ladda över nu)

Massor med pussar

-          Clara Marie

Sov skitdåligt inatt. Tror jag vaknade femtioelva gånger innan väckaklockan ringde kl 7.. Jag gjorde mig i ordning för att sedan gå ned till T-banan. Jag åkter till Jungferstain och skulle byta till tåg. Jag står och fummlar vid biljettautomaten hur länge som helst, den ville inte ta mitt kort. Tillslut blir maskinen arg på mig och ger ifrån sig ett högt pipande ljud. Då blir jag förbannad och eftersom jag redan är stressad så skiter jag i blijetten. Jag kliver på tåget, åker ett par stationer. Sen kliver det såklart på 4 kontrollanter. Jag försöker snällt förklara min insedent med automaten, men antingen förstod de inte engelska eller så trodde de inte mig. Och innan jag hinner tänka så stod jag på perongen med en bot på 40 euro i handen... WTF!
Jag hade ingen aning om vart jag var någonstans, men tvingas till att hitta en uttagautomat så jag kan ta ut pengar och betala för den sista biten till dit jag skulle.
Väl framme på tåget med en biljett i handen och ett lite irriterat ansiktsuttryck fortsätter jag åka. Av någon anledning så stannade tåget 2 hållplatser innan jag skulle av och där stod den då i 15 min. Jag blir mer och mer stressad för varje minut som går. Tillslut börjar tåget rulla igen.
När jag kliver av och hittat rätt väg trodde jag äntligen att allt skulle gå bra nu. Jag tittar på min lapp med adressen på: Baron-Voght-strasse nr 4. Sedan tittar jag på det närmaste huset. Där står det nr. 116. SHIT jag ska vara där om två minuter och jag har minst 20 minuters gång. Jag bestämmer mig snabbt för att vinka åt mig en Taxi, som kör mig resten av vägen. *Pust* jag hann. Efter 7 min inne hos designen, var det över. Så nu skulle jag bara bort till andra delen av Hamburg.
Det tog en jävla tid och mycket gång men jag fixade det iaf
Nu har jag en casting/goo-see kvar för dagen. Men jag hinner vara hemma en stund och vila upp mig.
Sen kommer pappa om ett par timmar, Yeah :D

KRAM


min bot...